Jag vill kunna spilla! (TocaBoca)
Toca Boca är ett svenskt spelföretag som gör “digitala leksaker för barn”. Vi stämde träff med Rebecca Crusoe och Fredrik Telenius på Toca Bocas kontor i Stockholm för att prata om lekfullhet och kreativitet, om hur barn kan vara involverade processen för att ta fram nya spel och hur kreativa miljöer kan främja idéskapande.
När det gäller kreativa och lekfulla miljöer kan man nog säga att Toca Boca arbetar medvetet och ligger långt framme, med sitt färgglada kontor fullt av inspirerande form och färg. Förutom det skrå-baserade skrivbordsområdet finns en inbjudande tv-soffa/mötesyta, leksaksförråd, fika/lunchrum samt ett antal mötesrum – som inte går att boka. “Det brukar lösa sig!”
Men när vi undrade över om de arbetar systematiskt med att stimulera lekfullheten inom organisationen på något annat sätt, så svävade de på målet. “Vi anställer unga, lekfulla människor och människor som har barn och som gillar att leka.”
Kanske är det ett förhållningssätt som fungerar i en ung organisation, men för oss som vill arbeta med att stimulera lekfullheten i hundraåriga organisationer med ganska låg personalrörlighet krävs nog andra/ytterligare metoder.
Barn som målgrupp och barn som medproducenter.
Toca Boca gör ju leksaker och har därmed barn som primär målgrupp. Vi tänkte ett steg längre, dvs att akademiska bibliotek (boxen) skulle kunna ha nytta av att arbeta med barns perspektiv och input. Barn innebär ett breddat perspektiv, både när det gäller ålder, generation och med avseende på vad som är möjligt och eftersträvansvärt. Dagens studenter (bibliotekets målgrupp) var dessutom nyss barn, så det finns en koppling till kommande målgrupper. Hos TocaBoca är barnen inte involverade direkt i projekten, men de deltar förstås i användningstester och workshops.
Det var i ett sådant användningstest (av Toca Tea Party) som ett barn fällde den numera klassiska kommentaren: “- Jag vill kunna spilla!”. De vuxna utvecklarna hade gjort en app där man kunde duka upp ett fikabord med alla tillbehör, men man kunde inte spilla. Nu kan man det.
Toca Boca har också koll på sina Youtubers.
I den mån deras användare gör sig publika, observerar TocaBoca dem och fångar upp viktig feedback om innehåll, funktioner samt suger upp nya idéer.
Toca Bocas varumärke bygger på fri lek, fantasi och kreativitet.
Deras digitala leksaker vill bidra till att bevara lekfullheten och kreativiteten. Det handlar om att utforska snarare än att instruera, det finns inga nivåer att nå, inga tävlingsmoment.
Däremot kan inte varken Rebecca eller Fredrik ge exempel på några särskilt lekfulla arbetssätt – förutom de personliga inspirationsresorna till valfria platser i världen.
Vi hoppades också kunna lära oss om hur man jobbar med interdisciplinäritet och om man kan spelifiera arbetet och arbetslivet, samt hur de hanterar det eventuella behovet av snabb takt i idégenerering och utvecklingsarbete.
Toca Bocas medarbetare kan inte i dagsläget sätta fingret på hur de arbetar med kulturen och arbetssätt som stödjer lekfullhet. Och det skulle nog inte vara särskilt användbart om vi försökte bryta ner det i molekyler. Vi är dock övertygade om att det finns element att inspireras av eller lyfta in i “boxen”, från verksamheter och organisationer som arbetar på andra sätt.
Varför testar vi inte med mötesrum som inte går att boka i förväg?!
Vi mötte: Rebecca Crusoe och Fredrik Telenius på Toca Boca.
Vi blev förvånade över: hurpass omedveten (eller kanske inbyggd) lekfullheten var hos Toca Boca.
Det vore banbrytande att: ta in barn som medarbetare/medskapare i någon fas i de akademiska bibliotekens utvecklingsprojekt.
Design Thinking
En metodik som vi utforskat på flera sätt under arbetet är “design thinking”. Den kan närmast beskrivas som en experimentell metod för att hitta lösningar på kniviga problem och komplexa utmaningar.
En central idé i design thinking är värdet av experiment och prototyper. Med hjälp av prototyper – tidiga experimentella skisser, helst så taktila och fysiska som möjligt – kan man få mycket djupa insikter om människors behov och beteenden. Att konkretisera sin idé i form av en fysisk artefakt som går att testa tvingar en att lämna ett abstrakt resonerande och gå till handling.
En annan viktig idé inom design thinking är värdet av upprepningar. Processen innebär en cykel av att prototypa, testa, analysera, omformulera, om och om igen. Med hjälp av “lösningar på vägen” kan man utforska alternativa lösningar som kan uppstå som ett resultat av tester och ifrågasättande av givna antaganden.
Om du vill prova design thinking så finns det en bra och enkel workshopmetod där deltagarna får känna på hur alla faserna i design thinking under en dryg timme – Plånboksövningen.
Vi har själva gjort den här övningen i flera sammanhang på våra arbetsplatser och på konferenser, och har förvånats av hur en problemlösnings- eller innovationsprocess kan komma så mycket längre när den grundar sig på genuint lyssnande, idérikt spånande och kreativt pysslande.
Så här kan resultaten från en workshop se ut:
In i boxen:
Vi har genomfört workshops i design thinking, på SLUB, KIB och på Medicinska bibliotekskonferensen 2015.
Vi mötte: Maria Udén och Anna Streiter, design thinking-coacher. Och studenter från KTH och SU.
Vi blev förvånade över: hur sned problemformuleringen nästan alltid är. “But it’s really about…”
Det vore banbrytande att: sluta göra förstudier och istället experimentera fram problemformuleringar.
Tinkering
…you can figure things out by fooling around. Gever Tulley
“Tinkering” skulle kunna beskrivas som kreativt experimenterande med hjälp av teknik.
Kursen “Tinkering Fundamentals” riktar sig till lärare som vill inspirera unga människor att lära sig en “learning by doing”-attityd. Det som inspirerade oss att ta del av kursen var idén att lek och fria experiment kan vara kraftfullla sätt att lära sig nya saker – vad det än må vara.
En annan tanke vi hade med att utforska “tinkering” och “making” var att det skulle ge oss en större förståelse för vad som krävs för att bygga mer komplexa och interaktiva prototyper som kan användas i en design thinking-process. Papper, penna, sax och folie kommer man rätt långt med, men kanske kunde elektronik och enkla digitala skapelser underlätta åskådliggörandet av en idé.
Med kursen som utgångspunkt – bl.a. genom de övningar som den presenterar – genomförde vi ett antal experiment med enkla beståndsdelar. Batterier, motorer, ljusdioder, konduktiv tejp och sytråd m.m., fungerade som ingredienser för att konstruera t.ex. scribblers och blinkande broscher. Leksaker och halvtrasiga elektronikprylar skruvades isär för att hitta värdefulla komponenter som vi kunde sätta samman för nya syften.
https://instagram.com/p/3YrbWDLISQ/
Ett annat motiv till att vi skulle genomföra kursen i tinkering, var att vi bestämt oss för att göra något helt nytt, något som vi aldrig gjort förut. Närma oss ett område som var obekant. Elektronikpyssel hade ingen av oss sysslat med, varken privat eller professionellt.
Kan man få in det experimentella “tinkrandet” – skapa – i arbetslivet? Vad skulle pysslande kunna spela för roll? En av grundbultarna i tinkering är det lustfyllda experimenterandet och det har vi upplevt som kännetecknande för vårt eget arbete i CBG. Gever Tulleys korta TED Talk “Life lessons through tinkering” ger en bra introduktion till vad tinkering kan ge.
Vi mötte: något okänt.
Vi blev förvånade över: hur stimulerande det var att utforska något okänt.
Det vore banbrytande att: ge medarbetarna möjlighet att göra något för verksamheten till synes helt orelaterat (t ex gå en kurs i tinkering).
Carte Blanche 1st Edition 